U-turns

För snart två veckor sedan fick jag ett samtal från Sverige. ett av dem som man fruktar och som man inte vet på förhand hur man kommer tat hantera. Jag gjorde som så att jag slängde mig i bilen med en illa packad väska och lät pojkvännen köra mig de 120 milen till min hemstad. Två dagar senare somnade min fina mormor in och jag är evigt tacksam att jag fick möjligheten att ta farväl. Hon kommer att lämna en tomhet och många fina minnen att berätta bebis när h*n snart är här hos oss.

About two weeks ago I got one of those calls that nobody wishes. The one that you never know beforehand how you will react on. I did it like this, jumped into the car with a sloppy packed bag and let my boyfriend drive me the 1200 kilometers to my hometown. Two days later my grandmother left us and I will be forever grateful that I got there before it was too late. She has left a big empty room and a lot of fine memories to tell baby about soon when it is time for him/her to join the family. 

About Sofia

The owner of intheheadofs.se
This entry was posted in Everyday stuff. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>